confession

Igår var jag och klippte mig. Förr var jag alltid vild hos frisören jag körde all in varje gång! När jag va 10 år släppte min mamma iväg mig till frisören själv för första gången. Då hade jag långt blont tråkhår. Jag hade fått nog och sa till Sofie som var min dåvarande frissör "klipp av allt".. det får inte va längre än såhär ( jag visade upp typ 4 centimeter mellan tummen och pekfingret) och så blev det! jag såg ut som en POJKE! hur som helst så fortsatte jag att va korthårig och Brittpoperan tog över mig med storm och BLUR jag älskade blur och Mr Albarn.. jag tyckte han va sjukt snygg. Så snygg att jag i 6:an fick för mig att jag skulle ha samma frisyr.. dåligt beslut nr 2 ´(då var jag iof sjukt nöjd kommer jag ihåg!)

Ungefär för 4 år sen började jag tänka på att ha långt hår igen och den här gången sa jag bara krasst klipp topparna, jag vill spara ut håret.. även luggen som varit rak skall sparas... resultatet? jo det va bra.. bra men tråkigt kanske inte alls som i 6:an alltså ingen park life stil direkt!